Så alltså, för att invandrare ska bäst integreras i Sverige ska de gå på en ”obligatorisk språkförskola för nyanländas barn som är tre, fyra eller fem år gamla.”
Jag minns diskussionen om Meänkieli skulle tillåtas eller inte, om folks särprägel i frågan om kulturell identitet osv. Älvdalskans vara eller icke vara och dess unika arv. Utifrån Moderaternas resonemang är integrationen hotat för de som i Sverige har ett annat modersmål än svenskan, om dessa människor envisas med att tala sitt språk. Jag kan inte bara annat än häpna inför sådana förslag. Med ens glömmer man att man till och med gett Nobelpriset åt den jiddisch-språkige författaren Isaac Bashevis Singer 1978. En författare som skrev på ett språk som bara några få förstod och som dessutom inte hade några nationella gränser att hålla sig till. Undrar om han först blev tvingad att lära sig tyska för att integreras i det tyska och sedan valde han att ändå skriva på sina förfäders mål. Jag blir liksom inte klok snart.
Jag säger det igen. Språk är inte problemet utan de sociala villkor som människor tvingas in i (se på filmen Sameblod så förstår ni en del av vad jag menar).
Andra, i forskningens namn, talar om undanträngning av det svenska. Det svenska är en självklarhet i Sverige och kan inte problematiseras som om det var ett hotat arv framför oss. Kultur är något som görs varje dag och som bärs av de som är inom samma system. Vare sig man vill eller ej lär man sig förstå var de kulturella gränserna går och vad de består av. Kultur utvecklas av de individer som finns i det samhällssystem. Invandraren i Sverige är bara en företeelse i Sverige, även om likheter finns med andra europeiska länder. Jag kan inte bete mig osvensk i Finland eller någon annan stans än just här.
Det som ska problematiseras är att integration används och menas istället assimilation; att man inte förstår att det inte handlar om kulturell identitet utan om socioekonomiska frågor: har jag tillgång till arbete? Bedöms mina kunskaper som lika? Har jag tillgång till samma ambitionssfär som infödda? Tillgång till välfärdssystemet är en central fråga för alla de som vill vara en del av det här samhället. Det är alltså en ekonomisk integration vi står och pratar om som viktigt.
Det verkar dock vara enklare att peka på hur jag pratar än att jag pratar och utifrån den bedömningen utgå ifrån att intelligenskvoten hos den som bryter på svenska torde onekligen ligga på en lägre nivå. Det är stigmatiseringen av främlingen som är förödande. Politiken ställer återigen kraven på dem som kommer (och som redan förstår vad som krävs) men inga krav på dem som utgör majoritetssamhälle.
Vänner, integration är ett samspel men om det samspelet uteblir kan vi aldrig prata om integration. Vart fjärde år görs alla invandrare till målgrupp för förändringar och för kvasianalyser från svenska politiker som talar om för andra svenskar hur vi ska göra med invandraren. Hör och häpna, och så finns det intelligenta människor som håller med och klappar febrilt till talaren som för tillfället kläckt en fantastisk lösning på invandrarfrågan.
Vart fjärde år kommer man fram till att språket är viktigt. Sen fasas man över att invandraren till slut blir den invandrare som man så mycket bemöda har kostat om att skapa: en individ som vänder samhället ryggen så att hen kan fortsätta vara främling. En svensk invandrare.
