Vandel – SD:s ziklon B på demokratin

Sverigedemokraterna vill att invandrare som utgör ”en fara för samhället” ska kunna göras statslösa. Förslaget kommer från partistyrelsen, är nu inskrivet i SD:s principprogram och väntas röstas igenom på landsmötet i helgen, skriver Göteborgs-Posten. Partisekreterare Mattias Bäckström Johansson beskriver det som en viktig princip.

En fara

Genom årtionden har olika folkrörelser förklarats som faror för sina samhällen. I USA jagade man kommunister ända i mitten av 1900-talet. Och England förklarade Simon Peres, Yitzhak Rabin, med andra personer (som senare blev statstjänstemän) som terrorister. Sverige med Palme i spetsen stod bakom frihetskämpare i Latinamerika och stödde deras sak; samma om inte större stöd fick ANC och frihetskämpen Nelson Mandela.

England tillsammans med Sydafrika hade förklarat ANC som terrorister. De utgjorde en fara. Kurderna hjälpte västvärlden i kampen mot IS men betalningen de fick var Turkiet och död. De var en fara. Invandrare som kom till Sverige på 70-talet från Latinamerika kallades för terrorister i sina hemländer. Alltså en fara.

Statslöshet

Man drar sig alltså inte för att föreslå förslag som innebär en direkt motsättning till FN:s uttalade vilja om att utrota statslösheten. Ett förslag som tillsammans med vandelföreställningen ställer i händerna på styrande vem som har rätt att vara eller inte vara. Spelar roll att du är född här, men om du av dessa människor betraktas som icke svenskt ursprung, ja då ska du åka ut. Förslaget säger inte vart eller vem som skulle vara beredd att ta emot dig. Statslösheten tar ifrån dig rätten att existera. Sokrates valde giftet i stället för det straffet. Men här står vi, mer än två tusen år efteråt och måste förhålla oss till hjärnor som inte kommit längre; som vanställer och vrider vunna humanistiska värden till noll.

Symbolpolitikens stjärna

Vi känner igen detta, vi som fick erfara hur auktoritära strukturer byggs upp och faller i händerna på individer som har sin speciella tolkning där lösningen är inget annat än inhumanitet. Vi vet vad som händer när samhällen låter de råda med sina uppfattningar och prackar på folket sina lösningar om vad som är rätt och fel.

Det är exakt bland dessa klassificeringar som en Davidsstjärna kom på bröstet på dem som ansågs vara en fara för det nazistiska samhället. Det är där vi är nu. En upprörd samhällstämning som släpper löst barbariet under fanan av rätt mot fel. Det demokratiska samhällets abdikerande från skydd av medborgliga rättigheter; din och min rätt att tycka och tänka som vi vill. Den dagen, då denna artikel är förbjuden eller klassas för ”en fara för samhället”, är inte långt borta när vi kan föreställa oss lagar som säljs som skydd för vårt samhälle som vi de facto levde i en fara om en näraförestående katastrof. Detta vet vi är en medveten politisk metod som Naomi Klein avslöjade för några år sedan där hon introducerade oss i konceptet ”chockdoktrinen” (The Shock Doctrine) i sin bok med samma namn, utgiven 2007. Chockdoktrinen är en kritisk analys av hur politiska och ekonomiska makthavare använder kriser och katastrofer – vare sig de är verkliga, naturliga, ekonomiska eller politiska – för att genomföra radikala och ofta nyliberala ekonomiska reformer.

Den demokratiska jungfrun

Det är genom dessa hot om ett samhälle på gränsen till förintelse som människor, oftast i god tro, tyr sig till den lösningen som presenteras av dessa skrupelfria politiker. Vi ser det nu ske över hela världen. En alltmer växande samhällen väljer pesten och koleran samtidigt därför att de har mist tilltron till de demokratiska värden (korruption, och svikna löften är inte sällan en grundorsak) och i skydd av samma demokrati gör sig av med de värden som ledde just dessa samlingar till makten. Detta var exakt det som nazisterna gjorde under 30-talet och omvandlade vanliga människor till bödlar och förintade värden som har tagit nära 100 år att återställa, men där vi idag återigen ser samma retorik vinna i kraft. Samhälle efter samhälle ger efter för den rädsla som målas upp av ett hot som inte längre bara är kommunisterna från förr, utan numer även blandad med islamister som hotar våra demokratier. Där demokratin oftast framställs som små jungfrur, omöjliga att försvara sig själva om inte dessa män satte hårt mot hårt. Som om vapen och död var det enda rätta för att skydda denna skyddslösa kvinna som förkroppsligar vår uppfattning om demokrati. Det som däremot är mycket sant är att dessa partier är de första att våldföra sig på demokratin genom inskränkningar som direkt hotar dess existens. Det som är också verkligt är att demokratin har inget skydd mot dem som hotar den. De som använder sig av demokratiska principer för att nå makt. Det är alltså inte längre i militärkläder vi ser dem eller med militärmarscher dra fram på gator och torg. Ändå använder man begreppen ”gator och torg” för att beskriva var hotet finns.

Vandel ger rätt till maktens tolkningar

Det som skrämmer mig och många fler är hur övriga samhälle står handfallen och ser på hur man utan att blinka tar fram förslag som inskränker på humanistiska värden. När FN ville just avveckla för alltid statslöshet går ett svenskt parti och lägger ett förslag som står i direkt motsättning till FNs uttalade mål. Det gemensamma betyder alltså inget; det kollektiva är ett hot för nyliberalismen; satsa på dig själv och bli framgångsrik, spela roll hur bara du blir det. Det är nästan som en uppmaning till kriminella att fortsätta på det spåret de har valt för att framgång i ett nyliberalistiskt koncept mäts i pengar.

Det skrämmer att vi inte är fler som gör en gemensam sak och går ut på ”gator och torg” och skyddar med banderoll och slagord vår gemensamma demokratin. Innan även det förklaras för vandel av SD. Innan vi blir förklarade för terrorister för vår uppfattning av demokratiska värden inte längre är en del av den verkligheten de företräder.