Vård & Omsorg som underskott

Omsorgsarbete utgör grunden för vårt samhälles välfärd, men det fortsätter att undervärderas både ekonomiskt och kulturellt. Trots dess avgörande betydelse för trygghet och livskvalitet betraktas det ofta som en kostnad snarare än en investering, präglat av könsstereotyper och patriarkala strukturer. För att förändra detta krävs en omvärdering av hur vi ser på arbete, där omsorgens långsiktiga samhällsvärde erkänns och ges det ekonomiska och sociala erkännande det förtjänar.

Emma Holten lyfter fram, i en artikel i den senaste upplagan av tidningen Kvinnotryck, frågan om varför vi räknar och beräknar inom vår och omsorg i termer av kostnader och utgifter men inte utifrån ett perspektiv om livsviktig produktion. En reflexion som jag själv många gånger återkommit till.

Vi satt för någon månad sedan med ekonomen, som tillföll oss enhetschefer i äldreomsorgen. Vi skulle lyfta fram olika punkter om hur vår ekonomi i verksamheten låg till. Jag berättade för ekonomen, en kvinna i kanske trettioårsålder som nyst kommit tillbaka från barnledigheten, att jag tyckte det var konstigt att man angav alla våra utposter i minustecken. Jag tyckte det var svårt därför att man inte påvisade heller vad det var vi producerade och hur mycket det kostade verksamheten att producera en timmes äldreomsorg under de förutsättningarna vi hade. Något som är mycket märkligt i en värld där allting har en prislapp. Förvisso hade kommunchefen, i samma kommun, förvarnat förvaltningen om att hon ville införa prislappsmodellen. Vad det egentligen betydde var det nog få som förstod. Men ja, hur jag än försökte skapa en positivbild av vår verksamhet så var den angiven i termer av underskott. Det man såg reflekterad på den enorma duken framför oss var att personalen var en lika stor kostnad som bilden och att vikarierna mer eller mindre lemlästade vår budget för varje gång en personal blev sjuk. Största utposter alltså människors löner och sjukdomar. Alla de uppdrag våra medarbetare utförde syntes inte till; inte en tillstymmelse till beräkningar som visade på alla de samtal som medarbetarna hade med våra boende för att ge de trygghet, skapa harmoni och en känsla av ro i deras vardag. Nej, inget sådant i den ekonomiska bilden som rullade framför oss. Den ekonomiska redovisningen visade på ett brutalt sätt hur lite man bryr sig om att finna argumentation som anger positiva beskrivningar av de hundratals uppdrag som utfördes och som dessa kostnader egentligen borde belysa.

Omsorg som svårt att prissätta

Holten gör därför en mycket riktig reflektion. Vi verkar ha svårt att prissätta det som vi inte verkar betrakta som producerande av något; relationen mellan en kostnad och en produkt faller helt och håller bort. Tjänster som inte producerar varor eller producerar utifrån normativa produktionsvillkor, har svårt att hävda sitt värde. Produkter som definieras av specialister utifrån kompetenser, som förvärvats genom akademiska studier eller produktion av tjänster, såsom manliga yrken, värderas utifrån produktionsvillkor där oftast volym och komplexitet har en hög rangordning som därmed likställs med en prislapp. Men så sker det inte så fort vi använder oss av begreppet ”omsorg”. Det sker en process som leder oss bort från ekonomiska värden och därmed verkar det uppstå en omöjlighet att värdera ett kroppsarbete eller intellektuellt arbete som definieras utifrån begreppet omsorg.

Och jag tror att det är just detta som är problemet i fråga om kostnadsberäkningar vad gäller yrken som anses vara sprungna ur funktioner som anknyter till välgörenhet eller omsorgsgivande moment, vilka oftast och kanske helt uteslutet tillfaller yrken som domineras av kvinnor. Yrken blir med ens stigmatiserade sysslor som först skall silas genom andra processer än ekonometriska.

Sättet att värdesätta ett yrke är alltid förknippad med faktorer som styrs av sociokulturella principer. Det manligdominerade samhället etablerade begrepp och normer som ser till att skapa uppfattningar som skiljer på manligt och kvinnligt för att det gynnar manliga beteenden. Detta sker sedan vi är små genom det språket och beteenden vi lär oss; direkt och indirekt; medvetna och omedvetna. Vi får alltså svårt att värja oss från bilden av att en moders omsorg sker i termer av omfamningar och tillägnelse till familjens gagn. Kvinnan per definition som stereotyp för familjens sammanhållning. En försäkran därmed om att alla de plikterna, som denna bild framkallar, sammansvetsas och identifieras i könen.

Det hör till den moderna historien att samhällskampen, samhällsvinster och erövringar är förknippade med kvinnans rätt till ett jämställt samhälle; ett rättvissamhälle; ett humanistiskt samhälle. Rösträtt, rätt till abort; rätt till skilsmässa. För att inte tala om Metoo, som den allra senaste rörelsen i sträva efter att skapa ett samhälle som inte gömmer strukturer som gynnar eller som påtvingar beteenden som kränker, förringar och inte minst dödar oss.

Undervärderingen av omsorg

Men det jag tror är den direkta orsaken till undervärderingen av omsorg som ett yrke eller en tjänst, bottnar i den kulturella synen på arbete. Det är detta som är också central i denna diskussion. Omsorg har historiskt setts som något som ”ska” utföras av kvinnor, ofta utan ekonomisk kompensation. Det är djupt rotat i en patriarkal logik där omsorgsarbete kodas som en altruistisk eller kärleksfull handling snarare än en professionell tjänst. Detta har lett till en systematisk undervärdering av omsorgsarbetet, även när det är avgörande för samhällets funktion. Prostitution, trots dess marginalisering och stigmatisering, placeras snarare i en ekonomisk logik där tjänster som uppfattas som exklusiva eller känslomässigt laddade kan prissättas högt.

En annan aspekt är konsumtionssamhällets förmåga att värdera kortsiktiga, mätbara vinster över långsiktiga sociala investeringar. I vissa länder, där prostitution är legaliserad, kan den ses som en legitim affärsverksamhet med hög lönsamhet.  Prostitution ger en direkt ekonomisk transaktion mellan köpare och säljare, vilket gör den lätt att kapitalisera.

Omsorgsarbete genererar däremot långsiktiga sociala vinster, som förbättrad livskvalitet och hälsa, men dessa värden är svåra att omvandla till kortsiktiga ekonomiska resultat.

Omsorg, som är mer styrd av offentlig politik, måste anpassa sig till lagar som ofta syftar till att hålla tjänsterna tillgängliga och prisvärda för alla, vilket minskar dess vinstpotential. Samtidigt finns en moralisk dimension som påverkar båda yrkena. Samhället förväntar sig att omsorg ska ges av altruism snarare än för profit, medan prostitutionens höga priser delvis motiveras av dess exklusivitet och kulturella laddning.

Stigma och kultur

Kvinnan skall alltså inte ta betalt för omsorg, men väl för sex. Omhändertagandet betraktas som en egenskap som alla kvinnor bör mer eller mindre födas med. Familj och uppdraget om sammanhållning, dess vård och omsorg likställs inte med mannens försörjningsplikt. En plikt som också är cementerat i en föreställning om att det är mannen som skyddar, idag med ekonomi det som igår var genom jakt och mat på bordet.

Metoo fastställde att det är inte ok att tvinga sig till sex utifrån den maktposition man besitter; det är inte ok att utnyttja sin position för att underkuva genom sexuellt utnyttjande. Men bilden förändras inte nämnvärt vad gäller kvinnans naturlag som tröstar, lagar mat bäddar och ser till att barnen har en trygg uppväxt. Alltså alla dessa egenskaper som samhället kategoriserar som mjuka. 

Vad behövs för att förändra?

För att förändra de strukturella, kulturella och ekonomiska orättvisorna som undervärderar omsorgsarbete krävs insatser på flera nivåer – politiskt, samhälleligt och individuellt. En central åtgärd är att genomföra politiska och ekonomiska reformer som erkänner omsorgsarbete som en form av produktiv verksamhet med mätbara värden. Det är nödvändigt att utveckla modeller som synliggör omsorgens långsiktiga samhällsnytta, exempelvis förbättrad hälsa, trygghet och livskvalitet, och som behandlar resurser till vård och omsorg som investeringar snarare än enbart kostnader. Detta kan innefatta höjda löner och förbättrade arbetsvillkor för omsorgsarbetare samt införandet av budgetmodeller som tydligt visar hur omsorgsproduktionen påverkar samhället positivt.

Samtidigt är det avgörande att utmana de kulturella normer och könsroller som cementerar omsorg som ett ”naturligt” och ofta oavlönat kvinnligt ansvar. Att bryta dessa föreställningar kräver att omsorgsarbete framställs som en professionell och kvalificerad arbetsuppgift som är lika viktig som andra yrken. Utbildningsinstitutioner, medier och arbetsgivare kan bidra genom att främja en mer jämlik fördelning av omsorgsansvar mellan män och kvinnor, samt genom att aktivt bekämpa stereotyper.

Kampanjer som lyfter fram omsorgens verkliga värde för individen och samhället är också viktiga för att skapa en förändring i attityder och värderingar. Utbildning och medvetandegörande spelar en avgörande roll i att förändra synen på omsorgsarbete. Genom att integrera kunskap om könsnormer, omsorgens samhällsvärde och ekonomiska strukturer i skolor och på arbetsplatser kan vi skapa en djupare förståelse för hur patriarkala system påverkar arbetsvärdering och ge verktyg för att utmana dessa system. Arbetsrättsliga reformer, såsom skärpta krav på jämställd lön och regler som förbjuder osäkra anställningar inom omsorg, är också viktiga. Vidare kan kvotering av män in i omsorgsyrken vara ett verktyg för att bryta den könsmässiga uppdelningen och skapa en större respekt för yrket.

Inte minst måste traditionella ekonomiska modeller som fokuserar på BNP och produktivitet reformeras för att inkludera det osynliga arbete som omsorg utgör. Att införa nya metoder för att mäta och synliggöra omsorgens bidrag till samhällsutvecklingen är avgörande för att säkerställa att detta arbete får den erkänsla och det ekonomiska värde det förtjänar. En kombination av dessa förändringar kan bidra till en mer rättvis värdering av omsorgsarbete och ett samhälle som bättre speglar dess betydelse för vår kollektiva välfärd.