Ifrån

Ett penseldrag i vinden
nådde hjärtat med ditt värme
när allt rodnar inför sin nakenhet
återblommade du

I tusen och åter tusen delar
flög mitt rop till dig, i natten
långt från närheten fann vi
återigen varandra

En sångs osynliga rörelser
genom minnet väckte mig
mitt i trafiken, mellan dig
och vårt hem

Ögonen slöt sig bortom rutan
för bakom pannan dansade du
din lockdans, tills en liten gud svarade
jag saknar dig å