Ramon Cho
[ Till Jila Mossaed]
Innan du bars fram av blommornas prakt
fanns du inlindad i dammet som gömde
dig bakom de mörka stenarna i ditt land,
men detta var innan
Innan vattnets vågorna slickade öken
fanns du i dropparnas ihärdiga
pickande, de som närde och ingav
frön hoppet om en groende framtid
innan dess fanns du där
Det var nog innan allt detta, innan
järnet formades till nytta, fanns du
som sången mellan tystnaden
och någonstans i ekot hörde
väggarna din röst
Ja, innan allt som utformas till mening
önskade du dig ett land att växa i,
men du fick lämna dina skor i flykten,
vad visste vi om att du sprang
hit för att gro bland oändliga nätter.
Där morgonen och kvällen
till slut blivit vänner.
Innan idiotin och sansens flykt,
medan imperier föll och nya herrar
härskade och framtiden ruttnade
uppfann din längtan nya läppar
att viska mot all vind de namn
din sorg vägrat glömma.
Ramon-Cho
9 oktober 2022
Så träffade jag återigen Jila Mossaed i Falu Stadsbibliotek, efter många fler år än jag föreställt mig och efter att många goda ting omgärdat hennes existens som poet. Jag skrev en gång en uppsats om hennes poesi och om hur det var att skriva på svenska; om hennes möte med ett nytt språk och nya ting att berätta med. Detta var innan hon blev nummer 15 på akademin och innan vi hunnit läsa alla hennes dikter. Där på Järntorget i Göteborg formade hennes tankar en ansats till förståelse av vad som sker med oss som inte växer upp där vi en gång hört hemma.
