Photo: Ramón Pérez Cortés
En vinternatt och några ungdomar som gärna ville se hur det var att betrakta himlavalvet i totalt mörker, utan något ljus från nära städer eller andra källor. Vi tog oss till djupet av Dalarna, där gränsen mot Hälsingland börjar på andra sidan en frusen sjö. Vägen dit var nog lika spännande som själva betraktande av stjärnorna. En väg mitt i skogen igensnöad och med inga andra ljuskällor än bilens egna. Vi kom fram och åt våra medhavda mackor, te och varm choklad. Det var som en dröm, aldrig förr hade vi sett så många stjärnor samtidigt. Det var som om himmelen var överfylld av dessa ljusprickar. Vi blev nog alla förstummade. Erik hade med sig sitt teleskop och nog såg vi Venus och dess ringar; nog såg vi mer inom oss också, att vi är så små och så långt borta från någonting vi inte kan kalla för annat än universum.
