Lento cae la tarde, tiñendo de rojo el paisaje.
En la distancia trepa la sombra de la noche
y el horizonte lento se lleva su canto del nuevo día.

La silla fría de tanto esperar se ha dormido,
quizás este triste, quizás aun espere,
que tu vuelvas a despertar mi letanía,
a cambiar mi tarde por un día.

_____

Långsamt faller kvällen, i rött penslas landskapet
I avståndet klättar nattens skugga
sakta bär horisonten med sig bort sången om en ny dag

Den kalla stolen har somnat i sin väntan
kanske är den sorgsen, kanske väntar än,
att du ska vända och väcka mig ur min dvala,
för att byta min kväll mot en ny dag.