Förnekelse

Du kan inte skada mig, för du når mig inte. Jag hör dig brumma och väsnas
men hit når du mig aldrig. Jag har knutits runt masten och du kan locka
i evigheter, jag släpper aldrig upp dig hit.

Jag hör ditt vrede, men mig når du aldrig, mig får du aldrig
det vet du för du hittar mig inte bland alla döda, de du lurat
i att på denna sidan fanns gulden och det gröna. Mig lurar
du inte längre, jag har blivit döv.

Du skakar och vältrar dig i ditt eget salt, men jag har tröttnat på dina lögner
om bättre väder och om att jag hör hos dig hemma, nej mig får
du inte längre. Din lögnaktiga linje lockar mig med kyssar och solnedgångar
men jag vet att du inte står där, när jag väl vill nå dig, du finns inte
därför får du mig inte, lögner är dina streck.

Nu i nattens mörka gap försöker du visa dina vita tänder, råa blanka
radade till bett vill du att jag ägnar dig en dikt, men jag vet
att du bara är ett enkelt segel som somnar bort under vindens sus
du vill inget annat än att få mig tillbaka för att sjunga dig
en lov sång du av mig aldrig mer får.