Vi talade här om dagen om att vi träffades här, efter alla våra öden och efter att andra påverkat vara beslut om att vara här. Vad hade vi valt för partner om vi stannat kvar i våra ursprungssamhällen? Hade vi valt varandra om vi varit från samma land och vi träffats av en tillfällighet på en gata i våra ursprungssamhällen?
Det är svårt att påstå att man väljer att leva sitt liv på ett visst sätt när så många faktorer påverkar just det valet. Från samhällsförväntningar till ekonomiska begränsningar, från kulturella normer till personliga omständigheter, formas våra beslut av en myriad av externa influenser. Snarare än att vara en ren fråga om fri vilja, styrs våra liv ofta av samspelet mellan dessa olika element.
Tillfälliga händelser, oförutsedda möjligheter och slumpmässiga möten spelar en betydande roll i att forma våra vägar. Ofta är det de oväntade vändningarna i livet som bestämmer vår riktning mer än våra avsiktliga val. Dessutom driver den inneboende mänskliga önskan att finna mening och skapa en sammanhängande berättelse ur våra upplevelser oss att bygga en känsla av gemenskap och tillhörighet. Denna drivkraft att skapa en sammanhängande historia ur livets kaos är en grundläggande aspekt av människans natur.
Det är detta inneboende behov av att skapa sammanhang och mening som utgör grunden för samhället. Människor kommer samman, inte enbart av eget val, utan av en gemensam nödvändighet att förstå sin existens. Genom relationer, traditioner och kollektiva ansträngningar väver vi våra samhällens väv. Denna gemensamma strävan att etablera ordning och syfte är vad som slutligen ger upphov till de strukturer och system som definierar vår sociala värld.
I huvudsak, även om det kan verka som att vi gör individuella val, påverkas dessa beslut i hög grad av livets större väv. Det är den tillfälliga naturen av dessa influenser, tillsammans med vårt djupt rotade behov av kontakt och förståelse, som verkligen formar våra liv och de samhällen vi bebor.
Vi träffades här i Sverige och byggde våra liv tillsammans. Vi fick barn och vi fick anpassa oss till ett annat språk än det vi lärt oss att känna och förstå på djupet. Kärleken vi kände för varandra bottnade inte i en tom början. Vi hade våra olika länder och kulturer redan; vi hade redan våra barn och våra olika början. Kunde vi då prata om öde, tillfällighet? Jag brukade då säga att mitt öde hade beseglats i Vita Husets ovala rum, när Nixon bestämde sig för att störta den chilenska socialistiska presidenten. Kunde vi då prata om öde eller sammanträffanden? Var vi ämnade för varandra eller var vi, bland många redan ibland tokigt fattade beslut, ytterligare ett beslut som vi skulle slingra kring frågan om ödet?
Att anpassa sig till ett nytt land, med allt vad det innebär av nya språk och seder, innebar att vi inte bara skapade ett nytt hem, utan också en ny identitet. Vi förde med oss våra rötter och våra historier, men vi formades också av de nya sammanhang vi hamnade i. Kärleken mellan oss blev en bro mellan våra ursprung och vårt nya liv. Vi bar med oss minnena och traditionerna från våra hemländer, samtidigt som vi byggde nya minnen och traditioner tillsammans.
Men trots all vår anpassning och vårt gemensamma liv, fanns alltid frågan om ödet och tillfälligheten i bakgrunden. Var våra möten och våra val styrda av en högre makt, eller var de bara resultatet av en serie tillfälligheter? Nixon och hans beslut i Vita Huset hade en direkt påverkan på våra liv, men var det verkligen förutbestämt att vi skulle mötas här i Sverige? Eller var det bara en slump att våra vägar korsades?
När vi reflekterar över vår gemensamma resa, kan vi inte undgå att undra om vi var ämnade för varandra. Är vårt liv tillsammans resultatet av ett förutbestämt öde, eller är det bara en serie av sammanträffanden som vi har valt att tolka som meningsfulla? Varje beslut vi har tagit har fört oss närmare varandra, men varje beslut har också varit påverkat av yttre omständigheter och tillfälligheter.
I slutändan kanske det inte spelar någon roll om våra liv styrs av ödet eller tillfälligheter. Det viktiga är att vi har funnit varandra och skapat ett liv tillsammans, ett liv som är rikt på kärlek och gemenskap. Vi har format vårt eget öde genom de val vi har gjort och de anpassningar vi har behövt göra. Vår historia är inte en berättelse om ödet som styr oss, utan om hur vi har navigerat genom livets osäkerheter och funnit mening och tillhörighet i varandra.
