I
Fader vår som är inom oss
Du som skapt oss till din avbild
Du som behandlar oss givmild
Helgad vare din tro på oss
Ditt aldrig sviktande hopp om oss
Förlåt oss, för vi förintar
Förlåt oss, för vi bara tar
Förlåt oss, de vi dödar
är våra bröder och systrar
Fader vår, vår bön oss bedrar.
II
Fader vår som är i rymden
Det finns snart ingen planet kvar.
Vi har skövlat och huggit, far,
Men har vi tolkat fel skriften?
Räckte inte med tionden?
Något verkar inte stämma;
När allt vi gör är att bränna;
När allt vi gör är att hugga;
Förstöra och sedan ljuga;
I en bön lotsas erkänna.
III
Fader vår som ser oss andas
Vi har sålt den ande du gav
Det liv som fanns i alla hav
Har vi dödat utan att våndas,
resten gick inte att räddas.
Förlåt oss, för vi har torkat
vattendragen och nästan allt
liv som förut i flödet fanns.
Det har försvunnit någonstans
Fader, säg mig hur är det fatt?
IV
Fader vår som oss välsignar
Ditt rike av guld och framgång
Verkar ge några stort försprång
Om vi din lära anammar
Emedan flertalet tvinnar
I hungersplågor sina liv
Utan att förstå vilket kliv
eller bön som ger fördelar
mat på bordet åt alla barn;
Så de slipper dö i förtid.
V
Fader vår vi har nog syndat!
I vår strävan att göra rätt
har vi utan ditt lov anträtt
i din post och nästan bytt ut
din allestädes närvaro, blot
röster och signaler i en lur
har ersatt dig och du har tur
om vi, mellan samtalen, minns
att du någonstans kanske finns.
Fader vår, vi vet, du är stor.
VI
Fader vår, över oss vakar.
Också personer som tror sig
vara för mer än dig och mig
och det finns andra som lovar
lyx och goda förändringar
om vi röstar för ledarskap
som påminner om ditt budskap,
förklädd i ord, tal och rader
som de vore du, Gud Fader!
Onda människors galenskap.
VII
Fader vår, saltet i vårt bröd
har stulits av dem prästerna,
vars ord och tillit är kärna
i det hopp om liv du oss bjöd.
De gav oss bara rädsla och död.
och har gjort sig till skapare
och liksom en försäljare
saluför de nu religion
och förkunnar himmel och dom.
De är jordens pest och nare.
VIII
Fader vår, här min sorgsna bön.
Ett rop på rättvisa i en värld
som gömmer sig bakom välfärd
och försvarar med död de frön
som ger den fattige sin lön.
Konsumtion och argumenten
om klimat och kanske ett amen.
Överallt hörs idag sången
av röster kommen från barnen
som kräver rädda planeten.
Antipoesin:
Den chilenske poeten Nicanor Parra uppfann Antipoesin som en uttrycksform som vände sig mot den som hade etablerats och etsas inom poesin av Pablo Neruda, bland andra. I antipoesins mening skall budskapet vara tydligare och mindre pretentiös. Budskapet ska kunna igenkännas men i ett språk som är tillgängligt för alla. Denna dikt bygger på tanken om en antidikt.
